Förlåt för att jag inte har skrivit idag...!

Men just nu blir allt bara fel, ingenting är som jag vill ha det. Och jag är less för att mamma lovade att vi skulle åka och köpa skor idag, men det blev inget.

Jag är less för att mamma ändrade sig i sista sekund att INTE åka till Patrik i Östersund.. Bara för att hon är orolig att jag ska dra hem massa folk? Hallå? Har faktiskt för mig att jag var 15 år...

Jag är less på att jag inte har köpt min fjällräven jacka än.

Jag hoppas att Johan ser detta... Men ändå inte...

För mig känns det som att Johan har en till flickvän, men som heter Hampus? Ni undrar nog varför jag känner så?

Så fort jag pratar med Johan så är han med Hampus, så fort jag är med Johan så pratar han med/om Hampus. Eller så fort jag vill vara med han så är han redan med Hampus? Det är bara HAMPUS HAMPUS HAMPUS. Och jag börjar känna att Johan inte har tid för mig längre. Att Hampus har tagit min plats. Johan prioterar liksom allt före mig.. Och det börjar gå för långt, jag blir alltid så jävla sårad och ledsen när jag ringer Johan också hör jag namnet ''Hampus''.. Det gör mig så otroligt besviken att jag till slut bara skriker åt Johan och lägger på...

T.ex som idag, Johan smsar och säger att han kommer till Hagaskolan, och då blir jag såklart överlycklig, eftersom att jag trodde att han kom till Haga för att först och främst träffa mig. Men jag hann träffa min egen pojkvän i 5 minuter innan Johans andra flickvän (Hampus) ringer... Då finns inte jag längre, jag är som luft i Johans ögon.. Och han förstår liksom inte att jag blir besviken utan tror att allt är bra.

Ska jag vara helt ärlig med vad jag tycker, så håller Hampus på att förstöra förhållandet mellan Johan och mig. Jag kan liksom inte vara tillsammans med en kille som inte har tid för mig, som aldrig tar mig i första hand. Jag hoppas verkligen inte att jag tvingas göra något jag kommer ångra..

Men snart har jag inget val..